Wicked game..

Det var en lång paus jag tog från bloggandet. Mycket har hänt och ingenting har hänt. Arbetslösheten gör mig fortfarande förlamad då och då, min mormor lämnade livet för ett kort tag sedan, jag kanske har träffat en riktigt freakad kille (positivt)och våren har kommit tillslut. Att söka jobb är som att vrida in och ut på en disktrasa som torkat upp för mycket rödvin och försöka få den vit igen. Omöjligt nästintill. Det är en miljard sökande dårar på vilken skittjänst som helst samtidigt som skittjänsterna knappt finns tillgängliga. Det är lättare om man vill bli cirkelledare i ukulele på folkuniversitetet eller om man kan flytande kinesiska på ett nyöppnat kundtjänstföretag med lokaler i centrala Göteborg. Halleluja! Jag har haft en coach i 12 veckor som peppat, stöttat och guidat mig. Trots att jag var sjukt skeptiskt i början då jag kände mig som en olydig, velig högstadieelev så är jag idag jätteglad över hjälpen. Underbart att kunna möta någon en gång i veckan där man får gnälla och vara nere utan att känna att man är jobbig och dryg för andra. Det finns ju roligare saker att prata om när man väl träffar vänner. Killar eller män kanske jag ska säga till exempel. Jag har för tillfället misstanken om att jag blivit mer sårad än jag trodde av mitt sista sjuka mongoförhållande. Jag har aldrig förr blivit rädd på det sättet jag känner nu, när jag borde vara lycklig. Det känns inte bra alls att ha den tanken som gnager. Det är ju inte värt det och framförallt är inte han som var sinnesstörd värd att förstöra vidare framåt för mig. Hoppas att det bara är falskt alarm, lilla hjärtat som spelar sitt wicked game. I fredags blev jag helt tokigt redlös! Det var inte alls bra, jag for upp och ner från golvet, sprattlande som den fisk jag är. Benen hade förvandlats till fiskstjärt i blötan. Dessutom var jag inte särskilt trevlig har jag förstått, jag var muckig och enbart hopplös om jag förstått det hela rätt. Vilken ångest när jag vaknar bredvid mannen jag vill ska tycka om mig. Oj vad jag fick krypa och smickra. Inte så galant och nobelt av mig. Jag hade något sorts högtryck i hela mig som suddade bort alla konturer. Världen var bara en stor snurrande plats och jag en liten mört. Tur att det finns folk med tålamod. Det här var ingen positiv dag men en bra dag att påbörja bloggandet igen. Nu ska jag hålla den stackarn vid liv igen. Guten Nacht..