Goudas land..

Kanske jag ska köpa mig ett par träskor, binda fast mig i en väderkvarn, köpa tulpaner på vägen och mumsa goudaost i pausen.. Kanske att jag ska dra härifrån, från staden med holländsk arkitektur för att uppleva verklig nederändsk anda eller verkligt nederlag. Det återstår att se, men spännande är det. I såfall kanske jag bor i en ort som gränsar till tyskarnas rike och belgarnas choklad, jag köper mig en cykel och bränner fort som fan över gränserna, goudaosten i säkert förvar i min handväska eller under min cykelhjälm.. Vi får väl se, vi får helt enkelt se!

Min bror och jag..

Jag har en storebror som är väldigt trevlig. Vi har väldigt trevligt ihop, lite väl trevligt emellanåt måste jag konstatera nu när jag sitter på mitt jobb med en fadd smak i munnen och en hjärna som är lika seg som bilarna vi får gratis i fikarummet. Men trevligt va de! Jag lyckades släppa den sorg som präglat mig den senaste vecka. Jag har varit lika tom som en sjömans kylskåp, verdervärdigt ledsen helt enkelt. Mitt liv känns ofta så snurrigt, så fort jag kommer den efterlängtade och sökta tryggheten nära så försvinner den och jag dras ner i djupet helt hjälplös. Visst reser jag mig alltid med poseidons kraft igen men resan dit är tröstlös. Nog om sorg och ledsamhet. Med min bror är det alltid lika trevligt!

Kosmiska krafter.

Jag vet egentligen inte om jag tror på kosmiska krafters inverkan på våra ynkliga små liv. Ibland har jag undrat om komiska krafter istället spelar oss spratt. Den här sommaren har jag dock börjat undra om kosmiska krafter ändå kan påverka våra avgöranden och skeenden. Hur många hjärtan krossats den här våren? Jag har inte förut varit med om så många fall av kärlek som kastats överbord. Fleråriga romaner, månadslånga noveller och rent fantastiska mytiska berättelser, i en långa bana av misströstan virvlandde ner i vågornas djup. Det är skrämmande och förunderligt. Året 2008- fick havet en mättnad det aldrig skulle glömma..

Nu är det dags att påbörja bloggandet..
Jag sitter i kassan på terminalen där jag jobbar. Mitt jobb är inte klokt ibland. Nyss blev jag utskälld av en smått hysterisk gammal apa på grund av att rulltrappan gick åt fel håll. När jag årgärdade det hela frustade hon om att jag måste vara hjälpsam och ha ständig koll på denna rullande trappa. Jag uttryckte att jag kanske har lite mer att göra om dagarna än att smöra för en trappa, då noterade hon mitt namn och fnös.
Detta efter en natt av ångest då jag talat i telefon med en person som för inte längesen var viktigast i mitt liv, mensvärk som bara den och allmän nedstämdhet..