Ingen ordning alls!

Jag har ingen ordning i mitt liv. Jag tycker inte om det. Min fåtölj är full med kläder (det är den visserligen alltid), min dator är överbelastad och långsam, mina räkningar omkringspridda och alldeles för höga, mitt kärleksliv är ett enda stort frågetecken. Jag tycker alltså inte om det här. Jag är en kontrollmänniska som bara gillar organiserat kaos. Det är nog dags att inse detta. Mina tankar är inte roliga alls för tillfället, det känns som en förlamande seghet omger mig. Så seg att jag inte orkar skriva mer..

Höstens virvelvind

Det är oktober och vackrare än möjligt. Det är precis den tiden på året jag älskar mest. Lövens alla färger och den höga klara luften. Kravens tid är förbi. Jag satt en dag i förra veckan på Vasagatan och morgonfikade med min vän. Hon var kaos och runt omkring oss var världen som en maginifik tavla. Vinden lekte med löven som virvlade och flög upp och ner, upp och ner. Det var ett magiskt ögonblick, mitt i kaosen var skönheten glasklar.

Jag är arbetslös för tillfället och för första gången i mitt lilla liv. Jag gör både ingenting och allting. Jag stickar igen, tittar på konstiga tvprogram som jag inte hunnit innan, jag träffar mycket folk och pysslar runt. Trivs bra med detta för närvarande. Jag älskar hösten! Det är en tid för eftertänksamhet, när det är underbart att sitta hemma och bara vara, undra och känna. Det känns också spännande att inte veta alla vad som hända skall! Den känslan kan vara hemsk ibland men just nu diggar jag den. Nu ska jag mysa vidare.. Njut av bilden tagen alldeles i närheten där jag bor..

Snurriga, lyckliga jag

Coldplay= lycka

Vänner=lycka

Kärlek= lycka

Värme=lycka

Känner en kraft idag. Av lycka. Av styrka. Av lugn. Av pirr.

Min helg har varit som en enda lång dag, fylld av människor jag diggar mest. För en vecka sen var jag fortfarande i Grekland där irritationen på lilla mamma var kraftig just denna dag, lite spaaace behövde jag då. Deppigt att komma hem till landvetters flygplats där vi välkomnades av en regn och åskskur av det tropiska slaget. Kallt, blött och jävligt. Deprimerande som bara den. Låg under täcket i cirka två dagar och var sur..

Nu är jag tillbaka igen med en bra känsla inför mitt liv, inför de som betyder mest och som gör mig lyckligast i hela världen.

Hej allihop, jag är tillbaka!

Goudas land..

Kanske jag ska köpa mig ett par träskor, binda fast mig i en väderkvarn, köpa tulpaner på vägen och mumsa goudaost i pausen.. Kanske att jag ska dra härifrån, från staden med holländsk arkitektur för att uppleva verklig nederändsk anda eller verkligt nederlag. Det återstår att se, men spännande är det. I såfall kanske jag bor i en ort som gränsar till tyskarnas rike och belgarnas choklad, jag köper mig en cykel och bränner fort som fan över gränserna, goudaosten i säkert förvar i min handväska eller under min cykelhjälm.. Vi får väl se, vi får helt enkelt se!

Min bror och jag..

Jag har en storebror som är väldigt trevlig. Vi har väldigt trevligt ihop, lite väl trevligt emellanåt måste jag konstatera nu när jag sitter på mitt jobb med en fadd smak i munnen och en hjärna som är lika seg som bilarna vi får gratis i fikarummet. Men trevligt va de! Jag lyckades släppa den sorg som präglat mig den senaste vecka. Jag har varit lika tom som en sjömans kylskåp, verdervärdigt ledsen helt enkelt. Mitt liv känns ofta så snurrigt, så fort jag kommer den efterlängtade och sökta tryggheten nära så försvinner den och jag dras ner i djupet helt hjälplös. Visst reser jag mig alltid med poseidons kraft igen men resan dit är tröstlös. Nog om sorg och ledsamhet. Med min bror är det alltid lika trevligt!

Kosmiska krafter.

Jag vet egentligen inte om jag tror på kosmiska krafters inverkan på våra ynkliga små liv. Ibland har jag undrat om komiska krafter istället spelar oss spratt. Den här sommaren har jag dock börjat undra om kosmiska krafter ändå kan påverka våra avgöranden och skeenden. Hur många hjärtan krossats den här våren? Jag har inte förut varit med om så många fall av kärlek som kastats överbord. Fleråriga romaner, månadslånga noveller och rent fantastiska mytiska berättelser, i en långa bana av misströstan virvlandde ner i vågornas djup. Det är skrämmande och förunderligt. Året 2008- fick havet en mättnad det aldrig skulle glömma..

Nu är det dags att påbörja bloggandet..
Jag sitter i kassan på terminalen där jag jobbar. Mitt jobb är inte klokt ibland. Nyss blev jag utskälld av en smått hysterisk gammal apa på grund av att rulltrappan gick åt fel håll. När jag årgärdade det hela frustade hon om att jag måste vara hjälpsam och ha ständig koll på denna rullande trappa. Jag uttryckte att jag kanske har lite mer att göra om dagarna än att smöra för en trappa, då noterade hon mitt namn och fnös.
Detta efter en natt av ångest då jag talat i telefon med en person som för inte längesen var viktigast i mitt liv, mensvärk som bara den och allmän nedstämdhet..

Är det så här man bloggelibloggar?

Nu har jag inträtt i bloggens värld.. Tror jag